Mänskliga rättigheter

Mänskliga rättigheter är en viktig del av Herbert Felixinstitutets verksamhet. Frågor om entreprenörskap, globalisering, mångfald och integration handlar om människor och deras mänskliga rättigheter. Det spelar ingen roll vilken bakgrund eller nationalitet människorna har för att dessa rättigheter ska respekteras, skyddas och tillgodoses i ett demokratiskt samhälle.

FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 i artikel 1 slår fast att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Det betyder att alla människor har samma rättigheter och friheter utan åtskillnad p.g.a. ras, hudfärg, kön, nationalitet, språk, egendom eller religion. Dessa rättigheter är bl.a. förbudet mot diskriminering, slaveri och tortyr, rätten till liv, rätten till likhet inför lagen, rätten till arbete, utbildning och hälsa, åsikts- och yttrandefrihet samt rätten till skyddet för den personliga säkerheten och integriteten.

De mänskliga rättigheterna finns nedskrivna i internationella överenskommelser som bl.a. FN:s konventioner och Europarådets konventioner.

Läs mer på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter.

Basfakta

Om FN:s konventioner

Efter andra världskriget 1945 bildades Förenta Nationerna (FN) och FN-stadgan antogs.
FN:s första dokument med nedskrivna mänskliga rättigheter var den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948).

1966 antogs FN:s internationella konventioner om medborgerliga och politiska rättigheter samt om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Båda konventioner innehåller förbud mot diskriminering och konventionsstaternas förpliktelse att garantera medborgerliga och politiska respektive ekonomiska sociala och kulturella rättigheter.

För att bekämpa diskriminering antog FN 1965 konventionen om avskaffande om alla former av rasdiskriminering. 1984 antogs FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Källa: Regeringskansliet

Intressanta fakta

2008 var det 60 år sedan Förenta Nationerna antog den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Det var den 10 december 1948 som FN:s generalförsamling röstade för förklaringen med 48 röster. Inget land röstade emot men åtta länder röstade däremot blankt. Bland dem fanns Sydafrika, Sovjetunionen och en rad andra länder från det kommunistiska östblocket.

Texten till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna skrevs av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, som leddes av Eleanor Roosevelt. Hon var USA:s första dam då maken Franklin D. Roosevelt var president. När Franklin D. Roosevelt avled 1945 utsåg hans efterträdare Harry Truman Eleanor Roosevelt till FN-delegat. Hon ledde FN:s organ för mänskliga rättigheter under åren 1946-1951.

Läs mer på regeringens webbplats om mänskliga rättigheter.

Mänskliga rättigheter är odelbara och lika viktiga. Delningen på medborgerliga och politiska rättigheter samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna som finns inskrivna i två olika konventioner förklaras med det faktum att många stater ännu inte var beredda att binda sig till en konvention; dels fanns det motsättningar mellan de båda politiska systemen som de två dåvarande supermakterna USA och Sovjetunionen stod för. USA och större delen av västvärlden hävdade de medborgerliga och politiska rättigheterna som de mest väsentliga medan den kommunistiska världen ville lägga tonvikt vid rättigheter som arbete, mat, hälsa och skolgång. Konsekvensen av detta var att det till slut skapades två konventioner: en för de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna och en för medborgerliga och politiska rättigheterna.

Källor: Hedlund Thulin, Kristina, Lika i värde och rättigheter, 2008, Norstedts juridik.