Mångfaldens betydelse för den svenska maten

Sist ut i vårens seminarieserie var Bo Hagström som berättade om mångfaldens betydelse för den svenska maten. Efter föredraget var det en musikalisk eftersits med italiensk musik med sångerskan Eva Hallberg, Inge Persson, basklarinett och Håkan Andersson på ackordion. De spelade och sjöng italienska sånger för ett 90-tal personer.

Bo Hagström inledde med att berätta om sitt förflutna i Eslöv som reporter vid Eslövs tidning för cirka 200 åskådare. Rubriken för kvällen var ”mångfaldens betydelse för den svenska maten. Vi kan konstatera att den mat vi äter har inspiration från andra länder. Mycket av de rätter som vi anser är ursvenska har sin motsvarighet i andra länder. Köttbullar är en sådan rätt som vi kan hitta i andra länder med deras karakteristiska smak.

Spettkakan som är något av det skånskaste som finns har även den sina motsvarigheter såväl som i Frankrike som Tyskland. Vi har även tron om att vår husmanskost är mycket äldre an andra rätter som kommit hit från andra länder. Köttbullarna kom under 1880 talet till Sverige och pastan kom redan 10 år efter. Maten påverkar oss mycket. Vi tar gärna med oss våra mattraditioner och sedan påverkas vi av olika influenser. Intervjuar man personer som bott i Sverige och som flyttat tillbaka visar det sig att man tagit inryck av den svenska traditionen men blandat det med sitt ursprung.

Undersökningar som är gjorda kring svensk husmanskost visar på en 10 i topp lista att köttbullar står högt i kurs tillsammans med pizza, pasta och hamburgare. Det är 2 faktorer som mer än något annat påverkat våra matvanor. Invandringen och vårt ökade utlandsresande. 1968 öppnades den första pizzerian i Stockholm. Då introducerades spagetti Bolognese som i svensk tappning kalles spagetti med köttfärssås. Vitlöken har funnits under väldigt lång tid i Sverige. Man kan härleda den till medeltiden. Den försvann under början av 1900-talet beroende på att en välkänd kock uttryckte att det var ”bonnigt” att äta vitlök. Den kom tillbaka några decennier senare och genombrottet kom när alla började lukta vitlök.

När charterresandet tog fart bestod den kulinariska upplevelsen igenom att man tillrättalagt en verklighet att matkulturen som inte stämde. Grisfester m.m. var ett bevis på detta. Idag har detta förändrats och maten är mer platsrelaterad och maten har en större betydelse för destinationen än innan.

Bo Hagström tog upp ämnet med hur maten marknadsförs. Alla reklamutskick fokuserar bara på priset och inte på själva varan. Det står aldrig att det är gott eller att just nu är denna varan som bäst. Matens ursprung är inte heller något som man marknadsför. Det är viktigt att ge varan en identitet och därmed höja intresset för vad man köper.

Efter sina år i Eslöv funderade Bo över vad för slags mat som Eslöv var känd för utöver sina livsmedelsprodukter som tillverkas här. Han mindes speciellt Sallerupsstek med helstekta champinjoner. När han slog upp det på nätet kunde han hitta en namne i Sölvesborg. I övrigt fanns det inte så mycket rätter som man kan koppla till just Eslöv. Sedan kom han in på sitt favoritämne: Italien. Efter andra världskriget ville inte italienare känna av sin speciella mat längre. Industrimaten tog överhand och kulturarvet av hur man producerade traditionella varor försvann.

Bo Hagström startade tillsammans med ett antal andra rörelsen ”Slow Food”. Även livsmedelsindustrin och butikskedjor anslöt sig och det resulterade i att många små producenter klarade sig. Industrin tog till sig de gamla traditioner men producerade dem på industriellt vis och de små gjorde det mer hantverksmässig. Smakerna blev naturligtvis olika. Parmaskinka och parmesanosten är exempel på detta. Även i Sverige är det en trend med gårdsbutiker som själva förädlar sina råvaror.